(Om hur det är att ha föräldrar i samma branch)”Båda mina föräldrar jobbar inom film och TV och de brukade ta med mig till deras jobb, där jag människor i alla åldrar agera, även barn: då förstod jag att det var det jag också ville göra.”
(Om varför hon gillar att skämta på inspelningen) ”Vi har massor av ledig tid, jag måste underhålla mig själv på något sätt!”
(Om var hon skulle vilja landa om Kapten Kirk tog henne tillbaka i tiden) ”Runt 1948, 1950, så jag kan lyssna på beat-generationens bepop, blues och jazz.”
(Om Snövit) ”Ja, men det är en väldigt orginell Snövit, en krigare som till och med bär rustning!”
(Om strandscenen hon filmade för SWATH) ”Åh ja, de är den scenen där jag äntligen är fri efter min flykt från Den elaka drottningen. Jag älskar den klänningen, den är underbar! Att bära den hjälpte mig att sätta mig in i karaktären. Tyndgen av det blöta tygen, som exempel, hjälpte mig att förstå hur svårt det var för Snövit att fly från hennes öde. Håret är också grundläggande för den här rollen. Dessa är extensions, mitt hår är kortare, det är mer eller mindre till mina axlar. Färgen är inte heller min. Ända sen jag har skådespelat så har jag aldrig haft min naturliga hårfärg, vilket är ljusbrun. Men det är okej, det är kul att se dig själv annorlunda när du tittar i spegeln.”
(Om vad för slags kläder hon bär) ”Jag älskar att ha på mig väldigt feminina kläder, men å andra sidan, i mitt vardagliga liv när jag är i Los Angeles, hemma, då vill jag hellre vara bekväm. Däremot, om jag är iväg, som nu, då packar jag alla slags kläder, för kvällen också, för jag tror att jag kanske får en chans att ha på mig dem.
(Om hur lång tid det tar för henne att packa) ”Jag är väldigt organiserad. Jag behöver bara öppna min garderob och välja. Men du förstår, även om jag tar med mig en massa kläder, slutar det alltid så här: linne, jeans och sneakers.
(Om träning och hålla formen) ”Jag är naturligt smal. Det är vi allihopa i min familj, så jag behöver inte träna mycket eller gå på diet. Jag gör all träning jag behöver på inspelningarna. Just nu, till exempel, för att spela Snövit slutar jag aldrig: jag springer, hoppar, slåss med svärd, rider hästar…Jag gör alla sorters saker! Du ser, jag har till och med skadat mig själv! Men det är inget allvarligt.”
(Om hennes energi på inspelningarna) ”Det är sant, jag har ingen brist på entusiasmen. Om det finns något att göra säger jag: ‘Kom igen, vad väntar vi på? Let’s do it!’ För jag är ivrig att komma igång. Det här sättet att göra saker på hjälper mig att alltid ha hög energi. Jag gillar nya projekt.”
(Om hennes uppkommande projekt) ”Just nu är inget klart. Jag passar på att åka hem, till min familj, och njuta av ledig tid. Det här, just nu, det är min idealiska semester. Jajg har rest runt jorden för mitt jobb, ofta utan att inse vart jag är. Jag gillar att resa, men just nu behöver jag ladda mina batterier.”
(Om vilken sorts skådespelerska hon är) ”Jag är inte en av de skådespelerskor som maniskt förbereder mig själv för en roll. På inspelningen gör jag vad jag behöver göra, men dag efter dag. Om jag behöver improvisera, improviserar jag, om jag behöver lära mig mina repliker utantill, då gör jag det. Det finns vissa manus som är så vackra att de bara behöver repeteras så som de är, utan att ändras. Jag lever i livet.”(Om varför hon älskar sitt jobb) ”Varför oroa sig före ett jobb? Jag älskar mitt jobb och jag vill njuta av det till fullo. Jag älskar det, och jag kommer aldrig sluta säga det. Sett utifrån kan det verka som en saga, och det kanske det är; men det är mycket engagemang bakom det och även några få uppoffringar. Jag, som exempel, älskar att sova, men varje morgon måste jag gå upp tidigt för att filma. Jag vinner över min lathet, jag går upp och går gladligen till jobbet. Det viktigaste är att komma ihåg att agering är precis som vilket jobb som helst. Ett jobb som ger dig chansen att hela tiden återfinna dig själv, leva nya känslor och uttrycka dig själv, men det betyder inte att du är annorlunda eller speciell.
Hur som helst, jag vet att jag haft tur, för vad som händer när du skåderspelar, det är extraordinärt. Ibland är du så djupt tagen av en karaktär eller historien, att du nästan riskerar att förlora dig själv. Det hände mig när jag spelade in ”Speak”.
försvarar sig själv från andra människor: hennes skolkamrater, hennes lärare, hennes familj och även henne själv. Till slut var det svårt att lämna den bekväma tystnaden jag hade skapat för mig själv. Genom tystnad får du fred och till och med dina tankar blir mer organiserade, det är extraordinärt och väldigt svårt att förklara. Jag var med om en intressant upplevelse med ”On the Road” också, då jag spelar Marylou: jag upptäckte friheten av att faktiskt leva ”on the road” (på vägen), mentalt och fysiskt. Det är det jag pratar om, magin i agering.
(Om vad hon skulle önska sig, om hon hade chansen)”Åh Gud, fråga mig inte om önskningar! När jag sitter framför min födelsedagstårta, med alla ljus, och alla påminner mig om att jag ska önska mig något så får jag total blackout. Jag tänker: vad ska jag önska mig?, och ingenting kommer någonsin upp i mitt huvud. Sedan blundar jag, tar ett djupt andetag och önskan kommer fram. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad som händer inom mig, men det är så det går till: anding är nyckeln till förståelsen om vad jag verkligen bryr mig om.
(Om hon har några önskningar för hennes jobb) ”Jag har allt jag skulle kunna önska mig. Jag får massor med jobberbjudanden, som oftast är väldigt intressanta. På riktigt, jag vet inte vad jag skulle önska mig… jag har inte ens en speciell roll jag skulle vilja spela eller en regissör som jag skulle vilja jobba med. Jag bara låter saker hända.”
//Olivia
