Cirkeln är sluten.

Utdrag från min privata dagbok, 20 november 2007:
"Jag kan inte sluta tänka på boken `Om jag kunde drömma´. Jag kan inte blunda utan att se Bella framför mig, jag kan inte få bort bilden av hur vampyren James anfaller henne från min näthinna - jag kan inte vänta på att lägga händerna på nästa bok i serien. Den här fantasyserien är någonting mer än till och med Harry Potter som så länge varit en betydelsefull del av mitt liv, den är en saga och en verklighet på samma gång - vem kan inte känna igen sig i Bellas spirande kärlek för Edward, vem kan inte identifiera sig med Edwards skuldkänslor inför att (som han ser det) fördärva Bellas oskyldighet och vem kan inte tänka sig in i och vara avundsjuk på den underbara gemenskapen i familjen Cullen? Det här känns som början på en ny del i mitt liv, och oavsett om jag ska stå ensam om att vara besatt av den här sagan så kommer jag att älska den. Jag lovar."

Utdrag från min privata dagbok, 14 februari 2008:
"Just nu älskar jag min mormor över allting annat, igår fick jag nämligen andra boken i Twilightserien av henne i en för tidig Alla hjärtans dag-gåva, och jag har sträckläst boken hela natten. Jag har gråtit, jag har skrattat och jag har lidit. Jag finner inga ord för att uttryck den fruktansvärda melankoli som drabbade mig när Edward försvann. Det kändes som att tiden stannade, och trots Bellas nyfunna vänskap med Jacob så var jag rädd för att saga nu skulle vara slut. [...] Jag blev rädd för skuggorna från gatlyktorna utanför när Bella och Alice begav sig av till Italien. Jag hade hjärtat i halsgropen innan Bella lyckades förhindra Edwards självmordsutspel och jag skrek högt av lättnad när våra underbara huvudpersoner lämnade det italienska slottet."

Utdrag från min privata dagbok, 5 december 2008:
"Igår upptäckte jag att Twilight släppts på bio, och döm om min förvåning när filmen var än mer fantastisk än vad boken är. Hur man med den budgeten lyckats åstadkomma en så gripande och fantastisk film går över mitt förstånd, men jag är tacksam för det har bara gjort att min kärlek för sagan har djupnat. De populärkulturella delar över vilken Twilightsagan spänner sig har breddats i och med den här filmen, och jag är tacksam - det har gjort att berättelsen aldrig kommer att falla i glömska."

Utdrag från min privata dagbok, 19 januari 2009:
"Det här händer inte. I fyra dagar har jag suttit instängd i mitt rum och lidit över det val en fiktiv karaktär står inför. Jag har omvärderat min syn på livet och kärleken. Att någonsin hamna i en liknande situation där jag måste välja mellan två likvärdiga män i mitt liv är nu min värsta mardröm. Det här händer inte - när de nyfödda härjade i Seattle började jag att titta efter okända skuggor på min väg till och från skolan. Boken känns så oerhört verklig att jag börjar fundera på om det egentligen är en sann historia, och även fast den rationella delen av mig inser att det inte är så kan jag inte tänka mig en situation mer skrämmande. Det okända skrämmer mig. Framtiden skrämmer mig. Men jag älskar fortfarande Bella för hennes val, trots att Jacobs smärta berör mig ända in i själen."

Utdrag från min privata dagbok, april 2010:
"Äntligen är den litterära Twilightcirkeln sluten. Nu finns ingenting att vänta på inom den här delen av sagan, allting är perfekt och vi har följt det fantastiska parets väg från den trevande början, genom några händelserika år av deras liv mot vägen till absolut lycka och samstämmighet."

Utdrag från min privata dagbok, 23 november 2010:
"Jag har äntligen sett den andra filmen i Twilightserien, och jag älskar sagan mer än någonsin. Alla stormiga känslor som uppkom när jag läste boken fick jag återuppleva i och med filmen, och jag har aldrig gråtit så mycket på en offentlig plats som jag gjorde i biosalongen när Edward lämnade henne. När vi skulle lämna biosalongen ville mina ben inte bära mig, utan mitt sällskap fick stödja mig på vägen ut. När vi lämnade bion pratade mitt sällskap med en gemensam vän till oss i telefon och ondgjorde sig över att de sabbade slutet på filmen - vilket snappades upp av två tjejer som var på väg in till nästa visning och som började skrika "Åh, nej - hörde du?! DE SABBADE SLUTET!" Hoppsan."

Utdrag från min privata dagbok, 30 juni 2010:
"Ikväll har vi besökt premiären av TTS: Eclipse - och åh! De lyckades verkligen fånga den fruktansvärda känslan av Bellas val på bioduken, och återigen har jag gråtit offentligt. Tältscenen måste vara något av det mest fantastiska jag någonsin sett!"

Utdrag från min privata dagbok, 11 juli 2011:
"Jag har nyligen fått den fantastiska nyheten att jag blev utvald till bloggare på http://breathingtwilight.blogspot.com - hurra! Det här ska bli så roligt."

Utdrag från DayViews, 29 oktober 2011:
"Personligen så kan jag anse att hela jippot med eventet var ganska utdraget och tråkigt, men jag tror att den upplevelsen förstärktes extra mycket av att alla fangirlade så fort det dök upp en bild eller ett klipp från Twilightsagan. Detta skrikande och klappande avtog dock något ju längre kvällen löd (eller så var det mina öron som vande sig vid det öronbedövade ljudet..), samtidigt som förväntningarna inför Robert Pattinson och Ashley Greenes framträdande blev allt högre. Tyvärr så blev ju skådespelarna ungefär en halvtimme försenade, men jag tror att de som satt hemma i TV-soffan uppfattade detta tydligare än oss som var på plats i Hovet.

Gårdagskvällens värdar - Knappen & Hakim från NRJ - var otroligt duktiga på att underhålla publiken och hålla kvällen levande trots att tidsplaneringen inte riktigt höll. Tyvärr så fick vi ju inget purfärskt material från Breaking Dawn heller, utan de klipp som sändes hade ju mer eller mindre läckt ut på internet sedan innan och jag tror att många redan hade sett dem. Trots de små missödena så hjälpte kvällens underhållning och upplevelser till att öka spänningen inför premiären av Breaking Dawn, eller vad säger ni? Som ni kanske vet så var det totalförbjudet att ta med sig några systemkameror in på Hovet, och detta ledde till att det blev otroligt svårt att få några skarpa bilder. Jag såg att Ronja livebloggat under kvällen och gett er en hel massa bilder från presskonferansen och screencaps från själva eventet.

Robert och Ashleys vandring nedför röda mattan var antagligen en otroligt stor upplevelse för dem som lyckats få tag på VIP-biljetter, men för oss som satt uppe på läktarna så kändes det bara som en extra väntan innan Cissi Wallin skulle intervjua skådespelarna. Jag måste skicka en eloge ut i cyberrymden till alla fans som ändå var någorlunda tysta under intervjun! Det var en stor förbättring sett till förra årets fanevent med Kristen och Taylor då det var i det närmaste omöjligt att höra ett ord av vad som sade uppe på scenen.

Till allas vår glädje så hade ju också Robert tagit med sig sitt goda humör till Hovet, och han skrattade och skämtade med både Cissi Wallin och publiken. Sådant gillar vi på BreathingTwilight! Ett extra plus får han av oss därför att han sjönk ned på publikens nivå och låtsades skrika i mikrofonen när Cissi frågade honom vad han skulle vilja säga till de skandinaviska fansen!"

Utdrag härifrån bloggen, 17 november 2011:
"Jag vill börja det här inlägget som en hylling till Stephenie, till den fantastiska författarinna som gjort hela den här resan möjlig. Jag - och säkert ni också - har haft så mycket glädje av Twilightsagan. Den har påverkat våra liv något otroligt och fått oss att lära känna helt nya, fantastiska människor. Jag tycker att vi alla borde tänka lite extra på Stephenie och tacka henne. Utan henne skulle vi inte befinna oss där vi är idag.

Utifrån mitt nybörjarperspektiv så är filmen otroligt bra gjord. Varje scen flyter ihop perfekt med historien som helhet, och varenda replik känns så naturlig, så rätt i sitt sammanhang. Skådespelarna gör fantastiska prestationer - och inte ens för mig som dagligen får en insyn i skådespelarnas verkliga liv tänkte det minsta på att historien faktiskt inte är någon verklighetsskildring. Vissa skådespelare kände mer övertygande i sina roller än andra, men det behöver inte nödvändigtvis bero på dålig skådespelarförmåga. Det kan lika gärna bero på min inre bild av hur scenerna skulle utspela sig eller på att jag inte är van med det sätt som skådespelarna väljer att framställa sin roller på.

 Någonting som jag verkligen inte kan förstå är hur i hela friden de kunde sänka åldergränsen till elva år. Min upplevelse av (spoiler!) den dramatiska födelsesscenen är präglad av chock och vissa olustskänslor - och jag är sjutton. Jag skulle aldrig någonsin ta med någon under femton år på denna film, och jag tycker verkligen att ni som ännu inte sett filmen borde ta er en extra funderare på vad det egentligen är ni ger er in på. Men annars så... Åh.

Jag kan inte förklara Breaking Dawn; Part I med ord. Min vokabulär är inte tillräckligt utbredd för det, mitt ordförråd inte tillräckligt nyanserad. Jag kan heller inte förklara den hopplöshet och längtan jag känner inför nästa års premiär av den efterlängtade avslutningen. Detta kommer att bli ett underbart år, och jag hoppas verkligen att ni stannar kvar i Twilightvärlden för att dela det med mig!"

Så här har jag upplevt min Twilighttid. Det har varit omväxlande, roligt och underbart - men i och med premiären av den sista filmen är cirkeln nu sluten.

Breaking Dawn; Part II var allting jag någonsin hade kunnat föreställa mig att den skulle vara och lite till. Det kändes som en avgrund när (spoiler!) karaktärerna började att döda varandra, och inte förrän långt i den dramatiska scenen insåg jag att det bara var Alices framtidssyn. Jag började att gråta av lättnad, och ironiskt nog var det i samma veva som Caius dödades. Alla trodde jag grät för hans skull, men långsamt började människorna runt omkring mig att komma till samma insikt som jag och allt fler började att gråta glädjetårar. Vilken gemenskap det fanns i den biosalongen!

Jag kommer alltid att bära med mig de här åren av gemenskap med er twilighters och alla fantastiska upplevelser vi fått dela. Det finns inte ord för att beskriva hur tacksam jag är för att jag fick vara med och uppleva Twilightfenomentet från början till slut. Tack! Tack till underbara Stephenie Meyer som möjliggjort hela den här fantastiska resan, tack till alla fantastiska skådespelare, producenter och alla medverkande för de fem bästa filmer jag någonsin sett, tack till mina vänner och min familj som stått ut med denna besatthet, tack till alla er som varit med på den här resan och sist men inte minst - tack till underbara Ronja som gav mig chansen att blogga här och nå ut till alla er fantastiska läsare!