Vinnaren av smyckestävlingen!

Vinnaren av den sedan länge avslutade smyckestävlingen är Petra Olofsson! Kontakta oss via bloggen eller mail (breathingtwilight@hotmail.se) så att vi kan få din adress!

// Emy

The Twilight Saga: Breaking Dawn; Part I - Emys rescention

Jag säger precis som Olivia: jag vet inte vart jag ska börja. Breaking Dawn var så fantastisk, så fulländad. Filmen är en förverkling av en dröm - min dröm, er dröm men framför allt - Stephenie Meyers dröm.
Jag vill börja det här inlägget som en hylling till Stephenie, till den fantastiska författarinna som gjort hela den här resan möjlig. Jag - och säkert ni också - har haft så mycket glädje av Twilightsagan. Den har påverkat våra liv något otroligt och fått oss att lära känna helt nya, fantastiska människor. Jag tycker att vi alla borde tänka lite extra på Stephenie och tacka henne. Utan henne skulle vi inte befinna oss där vi är idag.
Utifrån mitt nybörjarperspektiv så är filmen otroligt bra gjord. Varje scen flyter ihop perfekt med historien som helhet, och varenda replik känns så naturlig, så rätt i sitt sammanhang. Skådespelarna gör fantastiska prestationer - och inte ens för mig som dagligen får en insyn i skådespelarnas verkliga liv tänkte det minsta på att historien faktiskt inte är någon verklighetsskildring.

Vissa skådespelare kände mer övertygande i sina roller än andra, men det behöver inte nödvändigtvis bero på dålig skådespelarförmåga. Det kan lika gärna bero på min inre bild av hur scenerna skulle utspela sig eller på att jag inte är van med det sätt som skådespelarna väljer att framställa sin rollar på.

Någonting som jag verkligen inte kan förstå är hur i hela friden de kunde sänka åldergränsen till elva år. Min upplevelse av (spoiler!) den dramatiska födelsesscenen är präglad av chock och vissa olustskänslor - och jag är sjutton. Jag skulle aldrig någonsin ta med någon under femton år på denna film, och jag tycker verkligen att ni som ännu inte sett filmen borde ta er en extra funderare på vad det egentligen är ni ger er in på.

Men annars så... Åh. Jag kan inte förklara Breaking Dawn; Part I med ord. Min vokabulär är inte tillräckligt utbredd för det, mitt ordförråd inte tillräckligt nyanserad. Jag kan heller inte förklara den hopplöshet och längtan jag känner inför nästa års premiär av den efterlängtade avslutningen. Detta kommer att bli ett underbart år, och jag hoppas verkligen att ni stannar kvar i Twilightvärlden för att dela det med mig!

Carpe Diem // Emy